Idag kom äntligen samtalet om inbokning av vaccinationstid. Det resulterade att vi redan på onsdag ska få det första efterlängtade sticket i armen. Känns som ett stort steg för att kunna våga att drömma lite mer realistiskt om en ”normal” framtid. För det går inte att krypa under stolen med att det blir mer och mer jobbigt att leva så gott som helt isolerade.
Sen så underlättar det ju även att det har kommit in lite varmare vårväder så att man kan gå ut och röra sig enklare. Min syrgashjälp som jag fått känns fortfarande helt rätt! Har kunnat utöka både tempo och längd på promenaderna. Men måste fortfarande ha lite koll på syresättningen då och då. Kan inte pusha för hårt i uppförsbackar m.m. men jag lär mig mer och mer för varje dag som går vart gränserna ligger. Dock har jag fortfarande inte riktigt fått in i skallen när det är ”värt” att plocka fram den och inte. Oftast kommer man på efteråt att man skulle ha haft den på sig.
Just ja, jag har fått byta ut min syreapparat i veckan, den började larma om att det snart var dags för service. Men jag fick med en likadan hem så det gick smidigt. Passade även på att ta med en annan typ av nebulisator hem, denna är klumpigare och väsnas mer vid användning men är smidigare att underhålla.
I söndags var vi på kalas då svägerskan fyllde år. Det bjöds på smörgåstårta samt fika ute i fina vädret. Så skulle man ju kunna skriva. Men det ska bli riktigt skönt när man kan träffas under tak och väggar igen, för man var riktigt genomfrusen när man kom hem. Efter att ha krupit ner under täcket en sväng för att tina upp var det dags för dagens promenad där vi fick syn på de första tussilago blommorna. Tog ingen bild men ni får tro på oss ändå… eller inte, du gör helt enkelt precis som du vill.
Nu börjar jag få slut på saker att skriva om så det är väl dags att avrunda detta och vänta in att Maria slutar för dagen. Vi har nämligen mat att hämta idag och så blir det självklart en promenad i det fina vädret.
