Idag blev det en morgonpromenad med Emma ca 6,6km. Skönt att få prata av sig lite. Medan vi går så får jag ett meddelande från Albin där han skriver att natten har varit jobbig. Och att om jag ville så fick jag komma in tidigare.
Det visar sig att Albin haft en riktigt tuff natt. Han har spytt och så fick han panikångest. Han fick inte luft och trodde att han inte skulle orka med det här. Att det var kört helt enkelt. Det berättade han inte för mig förrän jag kom till sjukhuset. Måste ha varit en riktig hemsk känsla.
Jag tycker så synd om honom och önskar att jag kunde göra något.
Han fortsätter tappa i vikt och matlusten finns inte. Det han äter får han i stort sett tvinga i sig och det är inte mycket som han lyckats få ner.
Eftersom det är helg så går inte ronden. Men han fick ändå träffa jourläkaren idag och han hade goda förhoppningar för Albin. Vi ska bara ge medicinen (Eusaprim) lite tid.
Att han är så trött beror på att kroppen kämpar.
